härom dagen så drog ( bokstavligen ) jag ut mitt löshår, de va någorlunda smärtsamt kan jag lova.
Mitt hår som en gång i tiden var normal långt är nu kort. Går endast till axlarna kort.
Min bror har den längden på sitt hår, och om man säger att vi var lika innan så ska man se oss nu.
Helt sinnes vill jag lova, och det är la inte helt underbart om man säger så.
Det är ganska sorgligt.
Min mamma sa att jag såg äldre ut, att jag inte såg lika fjortig ut.
Tyvärr så är inte fallet så, ser växelvis ut som en tjurig tio åring eller som en brunhårig, kortare och mer kompakt version av min bror.
Ett plus, jag kan ju alltid låna hans leg & gå på krogen två år i förtid.
Smart tänkt Bengt.
Oh nej jag är inte bitter för mitt hår, bara väldigt ledsen och arg på mig själv.
Men inte bitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar