jag har tänkt en hel del, något som är typiskt mig. Jag tänker alltid på allting, försöker göra mig klokare på saker och ting men misslyckas för det mesta.
Ikväll kom jag och tänka på vilken tur jag egentligen har, vilken satans tur att jag hamna här i lilla Mellerud och lyckats lära känna det allra finaste människorna på jorden, hur jag lyckats hamna här med alla mina vänner.
Jag vet att för ganska exakt två år sen hade jag en ganska smutsig "break up" med mina två bästa vänner på den tiden och just i det skedet kunde jag inte känna mig mer ensam.
Men jag tog mig igenom det och nu så har jag så mycket fina människor omkring mig så det inte finns plats att känna sig ensam, jag har ett flertal bästa vänner som alla är speciella och fina på sitt egna sett och jag har förstått nu att vänskap är det finaste en person kan ha och jag har lovat mig själv att aldrig offra det igen för en två månaders förälskelse, det är helt enkelt inte värt det och det har jag insett nu.
Jag har tänkt på vilken tur jag har som hamna i tant grön och fick lära känna Veronica & Emma. Veronica den där tysta bruden utåt men som när man väl känner henne är helt crazy, den där bruden som är expert på att hålla hemlisar, gå över sin mobilräkning och inte komma i tid.
Emma som jag ganska nyligen blev tight med, innan så vart vi såna där halvbra kompisar som sa att vi älskade varandra mest för att vi tillhörde samma gäng. Men som jag nu verkligen älskar med hela mitt hjärta. Hon är den ända kompisen som jag kommer på mig själv med att sakna trots att jag träffa henne för någon dag sen. Hon och jag är lite som dem där som blev över och får nöja sig med varandra, men mig gör det verkligen ingenting för hon e något bland det bästa jag vet.
Hon är den där bruden som aldrig riktigt ger saker en chans, hon som har sämst humor i världen som tyvärr smittar av sig, vet inte hur många gånger jag kommer på mig själv med att skratta åt hennes dåliga kiss och bajs skämt.
Hon är den där tjejen som tänker för mycket, dansar som en galning på fyllan och alltid har roligast historier att berätta nästa dag.
Sen har vi ett helt gäng med 92or som hamnat jävligt nära hjärtat.
Natalie, min första bästa vän som är den finaste människan på jorden.
Hon är en riktig succer för chips och är alltid sju snäpp förståndigare än vad jag är. Hon är den som bryr sig så sjukt mycket och hatar när folk är sura på henne.
Det roligaste med henne är att när hon var liten ÄLSKADE hon darin mest i hela världen, hahahah dör varje gång jag bara tänker på det. Darin av alla stollar!
Sen har vi fina fikus, fina erika som är så sjukt lik mig själv. Vi har märkt på det senaste att våra olikheter växer fram och vi i vissa lägen är varandras motsatser men i grund och botten är det som att se sig själv.
Hon är den där bruttan som tänker och skriver för mycket, hon är den där tjejen som är helt beroende av sin mobil och av pizza. Haran pizza & sisådär 132424 liter cola är våran bakisgrej.
Hon är den tjejen jag vänder mig till i första hand när det kommer motgångar och hon brukar för det mesta lösa det.
Hon är även en jäkel på att packa med hela sin garderob när hon ska sova över en natt, hon driver gärna med sig själv och står alltid för vad hon tycker.
Sen har vi Frida, min nyaste vän typ. Eller säger man så?
Frida är laktosintolerant och kan inte käka köp pizza, stackars krake. Hon lyssnar på all sorts musik och förstår sin inte på carola men dansband går bra.
Hon är en jävligt fin människa som förstår så sjukt jävla bra och jag vet att om det är något så kan jag vända mig till henne och hon kommer förstå. Hon är bra frida, väldigt bra.
Sen så har vi Ida, min pusselbit här i livet.
Hon som älskar avslagen cola och persikohalvor, har en galen crusch i twilight edward och älskar blod. En jävla simsare är hon oxå, helt jävla besatt av sims.
Vi är på många plan helt olika, tycker och tänker annorlunda, har olika värderingar och mål här i livet men ändå så förstår vi varandra.
Hon är den där som jag verkligen inte kan vara arg på, jag har försökt vara irriterad, vara sur, försökt skrika men något tar stopp och det slutar alltid med att jag slänger ur mig några sura ord sen börjar vi gapflabba och allt är som vanligt.
Jag tänker på dessa fina människor, och på alla andra fina människor jag har omkring mig och blir förbannad på mig själv. Vad fan klagar jag på? Vad fan är jag depp för ?
Jag har dessa fina människor och det räcker.
Vet även att i morgon kommer fina fikus till mig & vi ska hitta på något jävligt kul och det kommer vara jävligt kul.
Vet också att jag ska vara med emma på lördag och det blir visst party på oss, underbart! Saknar min emma så det gör ont!
Vet även nu att jag har världens finaste vänner.
Vet även att jag skrivit om detta inlägg flera gånger & det har tagit mig görlång tid & resultatet blev kasst, men jag orkar inte bry mig.
Nu ska jag sova, godnatt !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar