15 maj

Det handlar om att blunda och bara se det man vill se, bara känna det man vill känna och bry sig om de som känns bra.

Det handlar om att alla de bra stunderna är så stora och tar över så de dåliga stunderna kan man lägga lite i bakgrunden, lägga dem där dem inte syns och inte känns.

Det handlar om att ge sitt hjärta rakt ut, att hålla armen raklång och bara höra det bulta, känna känslan och sedan släppa greppet och se hur ens hjärta faller rakt ner och det ända man kan göra är att hoppas att du tar emot det innan det träffar marken och går i tusen bitar.

Det handlar om att se sitt hjärta ligga där på marken, sönderbrutit i tusen bitar.
Man försöker stänga av allt inte höra, inte se, inte känna samtidigt som man blir blind av alla salta tårar som faller nerför kinden. Samtidigt som man blir förbannad på att dem inte slutar rinna, man blir förbannad på det som hänt, blir förbannad för man står där igen. Grundlurad.
För allt man trodde på, allt man lita på, alla löften och alla stunder ligger där bredvid hjärtat i flera tusen bitar.
Man tar sats och hoppar på det, förstör det lite till och man intalar sig själv aldrig mer, aldrig igen, aldrig ska man ge sitt hjärta rakt ut för kärleken.

Det handlar om att allt man en gång trodde på, allt man hoppades på sakta försvinner. Man kan inte höra, för allt överröstas utav tonerna på den där låten som stämmer in så jävla bra. Man kan inte se för man blundar och försöker stoppa alla tårar som faller. Man kan inte känna för man blir så bedövad, så nollställd, så borta.

Men det är ju ändå han, just han.

Alla stunder, alla dagar, alla nätter betyder så mycket.
Det leendet man får på sina läppar när ens mobil plingar till med ett sms ifrån just han.
Den där känslan som fyller hela kroppen när man somnat i hans famn.
De där underbara stunderna när man glömde bort allt och tappar bort varandra i kyssar.
Alla dem där kvällarna när man ligger där och lyssnar på alla dem låtar ni lyssnat på tillsammans, alla de nätter där man återupplever allt det underbara gång på gång.

Då handlar de om att ge sitt hjärta rakt ut, en andra gång.
Då handlar de om att hoppas och tro, tro på alla ord igen.
Då handlar de om att göra det hjärtat vill, trots hjärnan säger stopp.
Då handlar de om att våga chansa, våga vara såpass dum, våga satsa allt igen.
Då handlar de om att slänga iväg sitt hjärta igen, och hoppas att det fångar de.

Då handlar de om att intala sig allt det här om & om igen, då handlar de om att hoppas att de är värt de.
Då handlar de om att hoppas och blunda för det man borde göra.
Då handlar de om att övertyga sig om att de goda övervinner det onda, och allt de man hoppas på kommer slå in.

Då handlar de om att höra, men bara höra det man vill höra.
Då handlar de om att se, men samtidigt blunda.
Då handlar de om att känna, känna allt det bra.

Då handlar de om att ge hjärtat rakt ut fast det gör ont, men smärtan av att lämna det helt bakom sig är otroligt mycket större.

Det handlar om att ge hjärtat rakt ut. igen.