Hur länge ska man klamra sig fast vid det som är, bara för att det är så det alltid har varit?
Hur länge ska man orka bry sig om allt som är, när man egentligen inte ens orkar bry sig om sig själv?
Hur länge ska man orka le, för att man inte vill såra? Och vart går gränsen vid hjärtekross? Är de som med plåster, att de är bäst att dra av de snabbt och låta de läka. Eller ska man dra ut på de, bara för att?
Har de gått för långt när man inte ens vet hur än själv känner, eller har de precis börjat?
När är de rätt att vara impulsiv, och när ska man tänka efter?
Vart går gränsen vid elakhet eller självgodhet?
Egoism eller hjärtekrossare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar