Några ynka dagar och allt är omvänt, ordningen på stegen är flyttad och det är inte längre jag som håller i bollen. Det är inte längre jag som kastar tärningarna och bestämmer om vi ska gå fyra steg fram eller fem steg tillbaka. Några ynka dagar, något obetydligt växer och blir stort. Det är inte längre upp till mig, det är inte jag & du. Det är du & jag. Men det är inte vi. Det var vi, länge. Skakar om tärningarna i handen, fram rullar den sidan där Jag bryr mig inte står. För just då brydde jag mig inte. Du fångade upp tärningarna gång på gång, du stod för ditt kast. Du brydde dig.
Det är något maktinhavande med att bara glida med, inte bry sig men ändå bli älskad. Det är något starkt att veta att man är nummer 1, trots allt. Det är också något elakt, och hjärtekrossande att inte bry sig, bara glida med, men ändå njuta av att vara älskad.
Några få dagar, något obetydligt som växer och blir stort. Du håller i tärningarna. Du kastar men vägrar visa vad resultat visar. Du vägrar säga något om något. men du bestämmer, ett steg fram eller två tillbaka. De är ombytta roller och nu är de mitt hjärta som är insatsen, inte ditt.
Makten försvinner, man kan bara inte glida med. Man kan inte bry sig och samtidigt bli älskad. Man är inte längre nummer 1. Det är inte längre något elakt, men de är hjärtekrossande.
Jag kastar tärningarna, hoppas, håller tummarna på att de ska visa högsta vinsten. Visa de sidorna man vill se. Du kollar inte ens, du orkar inte längre. Tärningarna studsar, du fångar upp dem. Fångar och gömmer dem, nu är de du som har tärningarna, du som kastar och du som bestämmer. Och de är hjärtekrossande. All ovishet, och känslan av att inget är som förut är hjärtekrossande.
Ombytta roller, nu är de mitt hjärta som är insatsen, inte ditt.
Jag vill alltid vara nummer 1 för dig. Och du vet att du i grund och botten har du alltid varit nummer 1 för mig. Jag vill att de ska bli vi igen, inte jag & du. Inte du & jag. Utan ett tillsammans. Vi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar