var så himla högt upp, var uppe & svävade vid molnen. Mitt fotfäste försvann och jag föll, jag faller fortfarande. Det är en lång bit mellan toppen och botten men jag är på väg ner, dit allra längst ner.
Vet hur jag kommer så småningom nå själva botten, hur jag kommer köra in i den i 280, jag vet hur högt smällen kommer låta och jag vet hur ont det kommer göra.
Det är det som gör mig så rädd, som gör mig så ledsen för ja vet att jag inte nått botten än och smärtan jag känner just nu när jag fortfarande faller är obeskrivlig.
All denna jävla smärta.
lördag nu & jag vill bara gå & hänga mig, inget känns bra. inget är kul. Allt suger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar