Det är något speciellt med början av våren för mig. Slutet på mars, början på april och jag måste bara göra något som ställer till de för mig själv. Om de inte är mina päron jag sårar, min ålder jag trotsar eller min stora kärlek som jag sårar så sitter jag i vårsolens första solstrålar och känner mig ensammast på jorden.
Det är en tomhet som ekar över vibergsön, det är för första gången bara jag och mamma som sitter framför tven och käkar, pratar om hur dagen har varit & bara är. Jag går till sängs med Snuffe som hårar ner istället för någon annan människa som värmer mina iskalla fötter.
Våren kommer som alltid med besked och de ända man drömmer om är sommaren och dens lätthet och obekymrade min. Varma & lata sommardagar utan problem.
Det ekar av tomhet runt om mig, ett stort hål i magen och ett huvud som är bäcksvart. Inte en aning om något, förutom att det är vår och något skiter sig.
Lyssnar på winnerbäck, och orkar inte bry mig. Om något, eller någon.
Fick mig ett par nya rayban wayfers i förtidig examnspresent idag, superfina. Tack mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar